När jag började blogga, förstod jag aldrig att det var ett ömsesidigt företagande. Att jag vissa dagar inte skulle ha tid att blogga själv eftersom jag måste läsa andras bloggar. Bloggandet är därmed dubbelt så tidsödande som jag trodde.
De andras bloggar är inte viktiga för mig främst för att marknadsföra min egen blogg, utan faktiskt för att hålla min egen blogg levande. Jag behöver inspirationen och outputen. Jag antar att det ofta kommer omedvetet, och kan komma även ett bra tag efteråt.
Det gäller alltså att välja de bloggar man följer med omsorg, för att hinna med allt. Liksom med fonder ska man dela upp sina resurser och ha flera ben att stå på. Och ständigt omvärdera!
Av någon anledning trivs jag i bloggvärlden med människor som är äldre än mig. Dessa, framför allt, kvinnor, är fantastiskt kloka, bättre säger jag det inte. Medans många yngre bloggare är uppenbart självfixerade, är äldre damer allt annat. Alla andras, näras och käras, välmående lyfts upp som en röd tråd, på ett tydligt men ändå friskt sätt. Många engagerar sig även i allmännyttiga aktiviteter. Bloggaren är aldrig i centrum, hon behöver inte det. Hon njuter av livet, betraktar och älskar. Med tacksamhet.
Yngre människor har naturligtvis också saker att ge. Idealism, entusiasm, tips och ideér som aldrig sinar. Känslor som beror på att identiteten håller på att formas. Inte omoget, utan naturligt och friskt. Dessutom är många yngre bloggare redan oerhört kloka. Klokheten är inte åldersbunden, den sitter i själen.
Som man bäddar får man ligga, säger man, men visst ”drabbas” vi av saker och ting under livets gång också, vissa lättare, vissa hårdare. Pga mitt yrke har jag inte något intresse att följa bloggar där någon kämpar mot cancer el dyl, förutsatt att vi inte har en relation sedan tidigare. Jag finner ingen exotik eller spänning i sjukhusmiljön. Dessutom kan jag bli deprimerad över andras öden. Men, det finns människor som drabbats av andra saker också. Ganska många bloggar om psykisk ohälsa. Många anorektiker har hälso- och träningsbloggar, och man kan undra hur långt de har egentligen kommit med sin sjukdom. Men det är inte mitt problem. Jag upplever att några frossar med sitt elände- det kan vara allt från anorexi till destruktiva relationer. Sådana bloggar följer jag inte. Avsaknad av offermentalitet och riktningen framåt- då tycker jag att det börjar bli intressant! Jag följer just nu några kamp där huvudpersonen gör det riktigt, riktigt bra! Det ger mig hopp och glädje.
Generellt tycker jag om att människor skriver personligt, även om välgjorda informativa inlägg också uppskattas. Man får gärna vara lite kontroversiell med sina tankar för mig (inom vissa ramar), förutsatt att det är tillåtet att kommentera med min egen åsikt som kan skilja sig helt och hållet från bloggarens. Jag kommenterar alltid med mitt eget namn, och är verkligen inget nättroll. Tål man inte det har jag ingen lust att läsa heller. Men ärlighet, personlighet och mod att säga vad man tycker och tänker är generellt en bristvara i bloggvärlden, och jag önskade att vi kunde ha högt i taket och lite mera diskussion på ett korrekt, civiliserat sätt. Fast det är ju lätt hänt att det uppstår missuppfattningar i de korta kommentarer som skickas.
Bra bilder uppskattas alltid, de lättar upp texten på ett uppfriskande sätt. Men även lite sämre bilder duger. Och inte 2 km bilder, det blir för mycket. Fokus för mig är ändå på texten. Hade önskat att jag hade hittat ännu flera riktigt bra skribenter faktiskt. I Finland har man lite annorlunda skrivarkultur, och där har jag lättare att hitta det jag söker, välskriven vardagshumor och naturlig men inte tung djuphet.
Ömsesidighet är ett stort plus. Det är jättetrevligt att de som jag följer och ger mig tillkänna genom att kommentera hos, också tar en titt till min blogg någon gång. Allt annat tycker jag faktiskt är ohövligt, men det är jag det.
Sist skönhet. All sorts skönhet, i bild, i tankar, i känslor, lyfter upp mig. Jag vill linda in mig i skönhet, och tack och lov har jag hittat sådana bloggar.
Många upplever press över att hinna uppdatera tillräckligt ofta, eller att bloggtorkan lurar bakom hörnet. Blogga 100 dagar minst ett inlägg varje dag- kampanjen pågår just nu, och jag har läst på om den och förstår vitsen, att den ibland kan ge en blogg ett rejält lyft. Men jag tycker att det räcker att en blogg uppdateras någon gång varje vecka. Det är viktigt med viss regelbundenhet, ja, men det är inte alls nödvändigt att uppdatera varje dag och inte att tala om flera gånger dagligen, vem hinner läsa det? Slutligen måste jag säga att jag uppskattar korta och koncista blogginlägg, där man lyckats kristallisera budskapet på få rader, om man inte har så mycket att säga. Det är en konst, för vem har tid att läsa en massa svammel?
Alla tips, av unga och gamla, tar jag tacksamt emot. Även om jag inte odlar eller är någon DIY- människa så är det allmänbildande och vem vet, kanske har ett frö av inspiration ändå såtts i en bördig jord? Den som lever får se! Recept, kosmetik, hästar, boktips, resor och främmande länder, allt detta intresserar mig oerhört även om jag inte alltid kommenterar, så ni vet.
Nu har detta inlägg blivit alldeles för långt, men så mycket hade jag att säga. Jag vill absolut inte göra en topplista om bloggar jag följer, eftersom det skulle kännas som en grav oförrätt mot de andra. Det finns en orsak för mig att följa alla de bloggar jag följer, och jag behöver blandningen. Därmed skickar jag kära hälsningar till alla mina läsare och tackar för alla kommentarer som ju ändå gör att jag vet vilka ni är och vad ni tycker.

Visst stämmer det att bloggandet tar tid, men den tiden har jag nu. Jag gillar att läsa om lite av varje, och jag har upptäckt många områden som jag aldrig ens funderat över innan jag började blogga. Kommentera gör jag kanske inte varje gång jag läser. Ibland vet man inte riktigt vad man ska skriva, och då är det bättre att vänta till en annan gång, tycker jag. Det är ju inget tvång att kommentera men nog är det roligt om ens läsare hör av sig med en hälsning ibland så man vet vem som läst. Trevlig helg
Jag håller med fullständigt, man måste inte kommentera varje gång. Men några läser och läser och ger sig aldrig tillkänna, då blir det ju helt ensidigt.
Tack för ett intressant inlägg, roligt att höra din syn på bloggandet, som har växt!
Eftersom jag är gammal i gamet, så kan jag garantera att kulturen ändrats.
Jag har en lång vänblogglista, men det betyder inte att jag kommenterar alla, kanske inte läser alla varje dag, det blir i mån av tid.
Att jag gick med i Blogg100 är en kul grej, jag började förra året, jag gör ju ändå så ett inlägg per dag.
Trevligt veckoslut! /Gerd
Trevligt att läsa om hur du ser på ditt bloggande och andra bloggar.
Intresserad vad du tycker, gör ett eget inlägg om ämnet om du känner för det!
Det har nog enbart fördelar med att verkligen välja ut och därefter frekvent följa och kommentera. Man måste ju först och främst finna ett slags minsta gemensamma nämnare för att det skall kännas meningsfullt. Sen så är det ju en trevlig sak att man undan för undan lär känna bloggaren bakom. Man vet ungefär var man har varandra och eventuella missförstånd tas inte så allvarligt,för det är lätt att missförstå och kanske missförstås med korta kommentarer och inte alltid så precisa. Till detta kommer också att man inte ser varandra,minspel kroppspråk och annat. Det är en konst att blogga,men givande på många sätt.
Ha en fin dag!
sv; tack så mycket!
kram:D
Intressant genomgång! Känner igen mycket, inklusive intresset för ATT läsa andras bloggar… Läser många, med varierande teman… Tack och lov för bloglovin så man kan ha alla samlade…
Intressant genomgång! Känner igen mycket, inklusive intresset för ATT läsa andras bloggar… Läser många, med varierande teman… Tack och lov för bloglovin så man kan ha alla samlade…
Hur många har du som du följer på Bloglovin’? Min lista har blivit för lång.
Jag följer så få bloggar att jag inte har några finesser som bloglovin eller annat som automatiskt uppmärksammar mig på nya inlägg,därför är det så kul att klicka sig runt till dessa bloggar och bli glatt överraskad över nya inlägg.Det är så trevligt att komma hit och läsa,jag tycker om lite längre,utvecklade inlägg så som Dina ofta är. Jag lovar Dig att det är ett rent nöje att få lov att läsa och att kommentera hos Dig!, En upplyftande blogg!
Mycket intressant blogginlägg. 🙂 Om jag ska vara ärlig skulle jag kunna skriva nästan en roman i en kommentar men det skulle kunna få din blogg att fredagsspricka. Blogglandia är fascinerande på många sätt. Det har gett mig många minnesvärda stunder. Jag älskar både att besöka mina favoritbloggar och att hitta helt nya. Givetvis dras jag dit av olika anledningar. Det behöver inte vara att jag hittat en "själsfrände" utan ibland tycker jag om att lära mig nya saker. Samtidigt är det inte lätt att hinna med alla i takt med att vännerna blivit fler och fler. Den skrämmer mig lite. Den dagen jag vill skriva en ny roman måste jag stänga av allt under en lång tid. Då går jag djupt in i mig själv och en fiktiv värld. Tyvärr går inte de två världarna att förena för mig. Det var därför jag bestämde mig för att ge ut en kåseribok förra gången. Jag har även 2015 valt att lägga in färre egna inlägg och försöka ha speciella dagar då jag ger mig ut och bloggvandra. Kram från en bloggkompis.
Ett långt inlägg, ibland må det till också när det är mycket som vill ut! Som jag förstått det så är det nog en "typisk bloggares tankar" du beskriver, samt att du delar dina egna synpunkter. Blogg är i mina ögon fri. Skriver i bland mer, ibland mindre. Kommentera hör till hos de jag läser, så även svara på de jag får, nya som gamla. Så blir det ett ömsesidigt utbyte. Tidsbrist har jag inte, men jag kan välja bort. Inspirationen jag får av andra är ovärderlig, och av olika typer bloggar. Så har jag ju eget som vill ut på prent. Jag tänker om andra att det står dem fritt att kommentera och att komma på besök då de har tid, lust och känner för det. Blir väldigt glad över besökskommentarer. En respons är fin att få. Att själv kommentera blir ju en ett slags "samtal", om än utan ögonkontakt J jag tycker det är roligt också att ta del av andras olika mitt eget. Nu blev det långt här med. Önskar dig trevlig helg och på återskrivande 🙂
Långt och välskrivet inlägg. Tack!
Läste hela och vartenda ord, du inspirerar och utrycker dig så bra.
Trevligt slut på kvällen! 🙂
Comsi Comsa
Bra att du orkade läsa trots att det blev så långt…
Visst är det så att man måste välja vilka bloggar som har något att ge just mig. Annars är det ju inte bara bloggandet man inte hinner med, man hinner inte ens med livet.
Så fantastiskt bra du skriver! Alltid intressant att läsa vad andra anser om bloggvärlden, speciellt från er som kanske inte är "målgruppen" eller vad en ska säga, då jag främst tänker på tonåringar och kanske vuxna. Självklart är internet till för alla, men du kanske förstår hur jag menar? De allra största bloggarna tillhör yngre personer och de är, som du skriver, väldigt självfixerade vilket verkar vara en egenskap en släpper ju äldre en blir.
Kul som sagt att läsa dina tankar, jag kommer definitivt att kika in på din blogg fler gånger! 🙂
"Slutligen måste jag säga att jag uppskattar korta och koncista blogginlägg, där man lyckats kristallisera budskapet på få rader, om man inte har så mycket att säga. Det är en konst, för vem har tid att läsa en massa svammel?"
Hihi… det här blev lite motsägelsefullt. Du skriver ett långt inlägg och avslutar med att du själv uppskattar korta inlägg 😉 …. och det är väl just det många av oss bloggare råkar ut för ibland att vi bloggar därför att vi tycker om att uttrycka oss och när man har ordet är det lätt att man driver iväg i en massa resonemang. Men jag greppar innehållet, bloggande är som allt annat i livet det bygger på ömsesidig respekt, man ger och tar…..och väljer sitt umgänge.
Ha en finfin helg!
Christina
Tycker ungefär lika. Ser att många bloggare är upptagna med sina egna problem och har sällan lust att läsa. Men så klart är jag upptagen med mig själv jag också, till viss del. Vet inte om jag också skulle fastna i sjukdomen – om jag hade någon. Dessutom håller jag med om att ditt inlägg blev någon mening för långt.
Trevlig lördag!
Tack för ett intressant och lärorikt inlägg. Funderar ibland på varför jag själv läser just det bloggar som jag gör. Tror som du att jag letar efter variationen, men också värmen och uppriktigheten som finns hos dem jag läser.
Har också upptäckt hur svårt det är att hinna läsa allt det jag vill läsa, särskilt när jag får så många kloka och härliga kommentarer. För mig är det ett stort värde att följa andra bloggare nära, så jag får känslan av att jag känner dem. Det ger mig en extra dimension som känns bra.
Intressant också hur du uppfattar skillnaderna mellan svenska och finska bloggar. Skulle gärna ta emot tips på dina finska favoritbloggar. 🙂
Hoppas att du får en skön och trevlig helg! 🙂
Exakt, känslan att man känner varandra är av yttersta vikt även för mig. Tyvärr kan jag inte rekommendera någon finsk blogg eftersom jag utgår ifrån att du inte kan språket☺
Ibland har man tid över och då hinner man både läsa andra bloggar och skriva mycket. Ibland har man inte så mycket tid och ja då får det ju vänta. Inget som är ett måste trots att faktiskt en del känner så. Min blogg är mer som min dagbok. Har skrivet dagbok mer eller mindre sen jag var 9 år. Nu behöver jag inte skriva i en bok utan nu blir det som en blogg istället. Sen älskar jag att fotografera och har gärna bilder till min text.
Sen är det ju alltid kul att få inspiration från andra. Finns ju saker som någon har gjort som man själv inte har tänkt på men skulle gärna vilja göra och sånt är ju alltid bra.
Det där med att säga mer på färre rader köper jag direkt. Det gör faktiskt att tvingas tänka igenom texten flera gånger. Om inte annat så kan det ju roa en själv att försöka säga mycket med få ord,en intellektuell utmaning som jag verkligen gillar.
Ha en finer dag!
När jag började blogga för rätt så exakt tio år sedan så visste jag inte att det skulle förändra mitt liv. Att de människor som kommenterade i min helt vanliga vardagsblogg skulle bli mina bästa vänner privat. Jag visste inte att jag skulle få så mycket inspiration från människor. Visste inte hur mycket alla kommentarer skulle berika mitt liv. Visste inte vilka fantastiska människor som skulle korsa mitt liv.
Jag läser mest bloggar skrivna av andra medelålders människor som delar med sig av sin vardag, det finner jag intressant. Mode och heminredning intresserar mig inte utan jag vill veta hur "vanliga" människor har det och hur dom tänker. Det hjälper mig att tänka 🙂
Blandningen i all ära men även jag vill hitta dem i min ålder, vilket inte är så lätt! De flesta är äldre eller yngre (jag antar att de i vår ålder inte har tid!!)
Jag har samma tankar som du! Alla relationer har något att ge Även de negativa! …………………………Det görs vinylskivor igen ,så det är rätt att spara dom..
Ett tänkvärt och inspirerande inlägg och för mig gav detta en hel del i reflektionsväg.
Jag läser olika bloggar och i olika kategorier och där bloggarna är allt mellan 25 år och uppåt 80, vet nog inte så noga. Just ålder är inte så viktigt för mig utan mer innehållet, inspirationen och variationen. Allt kan inte alltid vara glatt utan en blogg speglar ju ofta ett liv, en tillvaro, känsla eller upplevelse.
En blogg speglar oftast delar av en person och till de bloggar som jag ofta återkommer till så tycker jag också att jag lärt känna personen en del . Några, vars bloggar jag läser, är idag mina vänner och vi ses både via bloggen och lite i det "verkliga" livet och utan blogg en hade vi aldrig mötts.
Jag gläds också när människor jag inte träffat på länge hittat min blogg och lämnar en kommentar; ibland längre och ibland kortare men det blir ju en dialog som för samtalet vidare och kanske i andra banor än man tänkt sig. Men det är utvecklande, roligt och inspirerande.
Jag skall ta tag i din tanke och formulera ett inlgg så småningom där jag vidareutvecklar mina bloggtankar.
(Bloggar jag inte återkommer till är de som ofta har reklam i sina inlägg och som inte talar om att det är just reklam eller i samarbete med… I vissa bloggar står det t.ex. ordet musik, som är färglagt. Klickar man då där kan det komma reklam om bantningspreparat och det är trist. )
Jag skall från och med nu skriva kortare inlägg, åtminstone försöka och sedan be om feed back på det.
Nu har jag mycket att fundera på…..
Nej, hjälp, jag vill inte för guds skull påverka dina inlägg! Du läste förklaringen till inläggslängden från mitt nästa inlägg??
Jadå! Jag läste! Nej, du påverkar inte alls mina inlägg, men du ger tankar och inspiration och det gillas. Mycket!
Jag kan inte/vill inte bara trampa på i ullstrumporna, utan att reflektera är viktigt.
Och jag vet att jag ganska ofta skriver för långt. En lagom ambitionsnivå kan vara att korta av hälften av inläggen. Bra med mål! (Fniss,,,)
Ett mycket tänkvärt inlägg!
Jag utgår alltid från bilder och skriver en kortare text till dessa. Försöker få inläggen att "hålla ihop", men det lyckas verkligen inte alltid.
Har en maxgräns på 8 bilder per inlägg, men den kan jag inte alltid hålla.
Sen är det mesta som jag skriver trams 🙂
Riktigt bra inlägg, jag håller helt med dig om att det är en del av att blogga att läsa andras bloggar, samtidigt som man ska hinna med sin egen också. Det är en balansgång 🙂
Svar på ditt svar på min kommentar…: Jag verkar följa typ 600 bloggar… Dags att rensa!? Fast alla uppdateras inte och jag läser inte allt på alla…
Jag minns min första kommentar jag gjorde på någons annan blogg. Jag var så osäker på om jag skulle vara anonym eller inte. Det slutade med att jag skulle ta ansvar över det jag skriver så då blev det mitt namn.
Så själv är jag mycket mera tacksam över att man sätter ett namn och om man bloggar själv en länk till sin egen blogg. Då tittar jag där minst en gång i alla fall, oftast flera. Vissa av dem väldigt, väldigt ofta.
Jag är som alltid väldigt tacksam över dina kommentarer.
Tycker det är härligt att du väljer att dela med dig av vad som intresserar dig! Alla är vi olika och alla intresseras och inspireras av olika typer av bloggar.
Ett bra mycket bra inlägg!
Du skriver precis så där som det upplevs också för min del.
När jag började blogga så gjorde jag det för min egen skull. Trodde jag 🙂 Sedan började kommentarerna flyta in och bloggvännerna blev ett faktum. Många av dem finns fortfarande kvar och vi har följt varandras bloggar i flera år nu. Några har blivit mera än bloggvänner, vi träffas ibland och har också annan kommunikation via Internet.
Man lär känna varandra mellan raderna och att få ha sin egen åsikt utan att någon tar illa upp är en oskriven lag. Den som
inte klarar av att man har andra åsikter än bloggarens försvinner ut i periferin. Det har funnits en del på vägen, men inte många
Också jag söker bloggar som ger mig mera hela tiden, en naturlig utveckling tror jag. Att ha tid för bloggandet är en annan sak..förr bloggade jag både en och två gånger per dag, nu hinner jag kanske på sin höjd två gånger i veckan. Ibland inte alls, för jag vill ju väldigt gärna läsa andras bloggar också och inte bara skumma igenom dem, utan LÄSA, ta in och förstå
Nu för tiden har jag lagt mig till med en lista på bloggar jag inte ska glömma bort att läsa. Så tar jag mig tid när jag gräddar bröd och liknande, tittar in…idag stod det Aaa på listan 🙂
Fint inlägg… Det finns massor av olika bloggar ute på nätet och jag väljer att följa de som fångar mitt intresse. En blogg som bara handlar om hur man stigit upp, lämnat barnen på dagis, skjutsat de äldre till skolan, handlat på hemvägen och slutligen lagat middag… Pew… Dessa bloggar ger mig absolut ingenting… Kika gärna in till mig om du känner för det… Enkvinnamittilivet.bloggo.nu Ha det fint!