Sommarläsning, underhållande och lättsamt. Till vänster Ängeln på sjunde trappsteget, här på finska.
Frank är först av många barn till irländska emigranter och föds i USA men sedan flyttar familjen åter till Irland, Limerick, där man har det ännu sämre ställt.
Fattigdom (som andra världskriget paradoxalt gör bättre då irländska män då får arbete i England) och den strängt katolska uppfostran står i centrum. Att Frank har kryddat på lite extra här och där lär vara sant, men det är ju tecken på ett bra berättarskap.
Boken har belönats med många priser bl a Pulitzerpriset, blev en bestseller och gjorde Frank till en miljonär.
Många har prisat boken för mig, och säger sig ha skrattat sig genom den. Som den tråkmåns jag är drog jag på smilbanden kanske 3-4 gånger (och det är iofs också ganska mycket av mig…)
I slutet av boken blir Frank myndig och emigrerar åter till USA. Fortsättningen berättas i boken till höger, Lyckans land.
Jag vet inte om jag orkar läsa den, den är tjock och så förtjust i första boken var jag inte. Men den var helt ok!
Tänkvärt för mig:
Fattigdom. Riktig, riktig fattigdom ända till hunger.
Uppfostran och mentalitet präglad av skuld.
"tråkig som jag är"…. det fick mig att dra på munnen! Inte alls den bild jag har av dig! Trots att du inte är överförtjust i boken blir jag nyfiken på den. Har tänkt ge mig iväg till biblioteket, behöver låna litet nytt.
Njut av sommaren! Det gör jag… 😉
Du kan väl gilla den! Bra sommarläsning och inte alltför tung. Helt ok, och det kan ju inte vara en slump att boken blivit en sådan internationell bästsäljare.
Jag har hört från min släkt att det var så fattigt att man satte ut barnen i skogen för att dö. Jag vill inte tro att det är sant. Det skulle ha skett i början av 1900-talet. Är det möjligt?
Var tänkte du? Det nämns inte i denna bok, de sörjde mycket varje barn som gick bort även om de hade det dåligt ställt.
Tjocka böcker blir jobbigt tycker jag som tröttnar fort.
Tråkig som du är?? Äre så?
O
Själv skrattar jag åt sånt ingen annan skrattar åt. Hehe.
Kram.
Jag har läst båda böckerna, men det var länge sen och jag tyckte då de var läsvärda. Men så mycket humor minns jag inte att de innehöll, däremot förstod jag mer av hur samhället såg ut i Irland och varför många irländare valde att emigrera till USA. Men många svenskar emigrerade också p.g.a. fattigdom. Minns att jag läste mobergs böcker när jag var i 13 årsåldern och grät för att jag tyckte det var så sorgligt.
Det var något jag som barn hörde sägas.Det var ju säkert inte vanligt förekommande men det hände säkert. Jag vet dock inte om det jag hörde var grundat på faktiska händelser eller något som man bara sade för att dramatisera.
Hemskt lät det dock i mina öron. Jag vet inte riktigt varför jag kom att änka på det just nu.Det går ju inte heller att fråga dem som då levde.