Undrar om någonting mera i huset kan gå sönder. Diskmaskin, bastuaggregat, telefon och täppt avlopp. Varenda lampa och säkring har gett upp. If har inte betalat pengarna för min häst eftersom pappren verkar ha kommit bort någonstans, och att Greger skulle få tillstånd av transportstyrelsen för att få övningsköra med min son verkar vara en helt omöjlig ide. Vi har hamnat i någon slags bubbla där allt går sönder och stannar av. Någon häst verkar jag inte heller hitta just nu.
Det är inte därför jag har varit frånvarande från bloggen dock. Jag har bara jobbat mycket, dag och natt, och har saknat all inspiration att skriva. Jag har inte haft någonting att säga helt enkelt!
Jag har inte börjat med 5:2 ännu. När jag läste guideboken om denna diet blev jag medveten om att vi (läs jag) äter på tok för ofta och på tok för mycket. Och många kaloribomber varenda dag. Jag klartgjorde mitt förhållande till mat, och hunger. Och jag är så oerhört motiverad, inte att leva hälsosamt i första hand, utan att gå ner i vikt!
Så jag har kört recept från 5:2-boken (vars författare också är hysteriskt rädd för gluten av någon anledning), och ätit i genomsnitt kanske 1500 kcal/dag vilket innebär att jag inte har svultit precis. Jag har bara ätit allmänt hälsosam mat och skippat onödiga mellanmål och godbitar. Faktiskt har det inte ens varit speciellt svårt. Jag har tänkt att om jag inte klarar av att hålla dieten så får jag ta till fastedagarna då. Om vi har varit bortbjudna så har jag ätit precis som alla andra, fast mindre portioner. Jag har inte heller tackat nej till alkohol i samband med festerna.
Jag har alltid varit vän av salt, snarare än sött. Hellre tar jag en god förrätt och skippar efterrätten. Det smått överraskande har därför varit, att när ”rovdjuret” hos mig kommer fram, så är det när jag tar t ex en bit kaka. Jag vill kasta i mig kakan, och inte bara min egen bit, utan hela j-vla kakan! Struntsamma om de andra blir utan! Nåja, jag har kunnat behärska mig. Men jag ser det här som ett tecken på att jag ändå måste ha någon form av sockerberoende. Det gråtande suget stillas inte med morötter, palsternackor, smör och vit fisk hur mycket jag än äter. Jag vill ha en kaka! En med päron och maräng i!!
Jag har hittills minskat nästan 3 kg i vikt så absolut har mina nya matvanor haft effekt. Greger säger dock att han inte märker någonting. Jag har nog en hel del att ta av!
Häromdagen fick jag bästa presenten på länge. En uppmärksam bloggläsare tillika god vän har startat produktionen.
Tack Lotta!
Så fint armband!
Jag tror universum är i obalans och vi provas mer än annars, kom ihåg att andas för snart vänder det och då lossnar det och motgångarna blir historia….
Allt blir bra!
Kramen ♥
Är det sockerberoende? Jag tror att kroppen är så smart att den i första hand väljer det som är enklast att utvinna energi ur.Effektförlusterna för att utvinna100 kalorier ur ett knippe morötter måste vara högre än att utvinna 100 kalorier ur rent socker. Du är inte ensam om att vilja äta hela kakan:-).
Jo,ibland kör det ihop sig med allt men så helt plötsligt lossnar det igen och man kan förhoppningsvis andas ut till nästa haveri.
Tjusigt armband!
Du är i gång med att plocka bort en del kalorier och det har gett resultat. Jag tror det är en god början att totalt minska på matintaget jämt över veckans dagar, mig skulle det passa. Och troligen blir kaloriintaget detsamma ocn du skulle äta väldigt lite ett par dagar och äta bertydligt mer de andra. Sak samma alltså.
Trist att allting nu djävlas på en gång….Men det vänder och imorgon är en annan dag.
Jag skickar lite positiva tankar och medför resten.
Jättefint armband. Fin bloggvän.
Men trist med alla motgångar.
Men snart vänder det ska du se. Håller tummarna.
En kram från mig
Du är – tänker jag när jag läser – en härligt levande dam där allt nu ser ut att gå i knas – livet djävlas helt enkelt – det är emellanåt långt mellan flyten …
Läckert armband med tröstens ljuvlighet!
Ses!