
Åsa Linderborg- Mig äger ingen
Sådana här barndomsskildringar är ofta lättlästa och underhållande, men inga litterära mästerverk. Men vet ni vad! Den här håller även klass!
Det berättar om en tjej (Aftonbladets kulturskribent är hon numera, en 60-talist) som i föräldrarnas skillsmässa blir kvar hos pappan. Pappor är bra, men de är ju inte som mammor, och den här pappan drack dessutom för mycket alkohol. Dock var han så gott som alltid snäll, vilket är något överraskande.
Boken belyser vilken betydelse ett bra skyddsnät har, då barnens hem sviktar. Praktisk hjälp och känslan av tillhörighet, där så lite kan göra så mycket.
Dessutom var/är den här tjejen begåvad, vilket också fungerar som ett skydd.
Jag beundrar författarens förmåga att vara djupt ärlig. Samtidigt har det lett till nyanserad tacksamhet snarare än bitterhet, varför boken är så vacker att läsa.