Jag minns inte vad allt jag har gjort de senaste dagarna, men precis som alltid när jag är ledig så har jag haft fullt upp. Idag på förmiddagen stod akupunktur på tur, och på eftermiddagen fick jag snällt masa till jobbet och ta tag i allt det ogjorda pappersarbete efter de här hemska veckorna.
Idag var veterinären hos hästen pga hennes klåda. Hon kollade ACTH, blodbild, lever, njurar, totalprotein och tog hudprov. Precis som vi andra så tyckte hon att hästen är oförskämt pigg och fräsch för att ha någon allvarlig sjukdom men bäst att kolla. Om 2 veckor får vi provsvar. Hon fick en kortisonspruta som ska ta bort klådan så vi får se om den återkommer.
Så här mysigt var det i hagen ikväll.
Igår kväll var det ju hoppträning igen. Vi hade en rätt så krävande övning med olika vägar, cirkelbågar mm med 50 cm hinder. Däremellan tempostyrande långsidor med tre hinder. I vårt fall var det framåt som gällde, och igår hade vi faktiskt bra tempo! Yade blev lite stark och tjafsig efter långsidorna, jag antar att det berodde på att hon hade det kul. De sista 2 hindren gick dåligt pga att jag höll henne så hårt, pga att det är ett helt annat hinder än vad hon väntar sig efter första hindret, och jag är rädd att vi ska tänka åt olika håll! (och att jag ska ramla ner, ja.)
Och tips till mina medryttare- när vi ser Yade galoppera bakifrån ser ni hur hon är som en ostkrok åt höger i höger galopp. Jag har fått tips att ställa henne åt vänster i höger galopp, det är väldigt tacksamt t ex på en skogsväg, fast hon fattar inte vad det är bra för… Däremot så har hon absolut ingenting emot att man hänger sig i hennes högra tygel, det trivs hon med! Men om man ställer henne åt vänster regelbundet så kommer hon mjukna med tiden, och dessutom- får man henne genom i vänster ställning så har man på köpet genom hela hästen! Jag provade.
Ja, där sitter jag på halsen och väntar på nästa hindret. Det ser ju för hemskt ut. Men ni får inte skratta, för det är en mycket stor och tung häst jag rider och det krävs en hel del bara att hänga med i galoppen. Dessutom säger min underbara ridlärare Magdalena att vi har kommit otroligt långt med tanke på att före jul blev jag gråtfärdig av en bom på marken. Övning ger färdighet och det är möjligt att övervinna sina rädslor om man bara inte ger upp!