Jag läste Pettas blogg, som varit på Madeira och undrade över öns alla förfallna hus och kvarter som inte verkar gå att rensa upp, trots att det i överlag är så fint och vackert där.
Jag i min tur har ojat mig över all ondska i världen och alla de dåliga nyheter som vi bombarderas med varenda dag. Och trots att vi vet att det även händer så många goda saker i världen hela tiden så är det lätt att glömma bort det då goda vardagliga nyheter har mindre nyhetsvärde av någon anledning.
Jag och Karin på Pettas har tidigare pratat om allt skrot som kommer fram när snön tinar upp, och tanter som vi känner ( bl a Karin själv och min egen svärmor) som går med plastpåse och plockar upp allt skrot för allmännyttas skull. Ena dagen går de åt höger och andra dagen åt vänster, för att täcka upp alla vägarna och få upp så mycket skrot som möjligt. Vem tackar dem? Ja, i själva arbetet ligger tacken.
Tanterna syns och hörs inte så mycket. Visst, de finns där, vi alla ser dem dagligen, och är överens om att de är rätt oförargliga och t om bra att ha! Men tanterna kommer inte med nyaste modet eller flashigaste accessoarerna, ej heller styr de börsen eller världsekonomin. I deras sällskap kommer man inte till de finaste premiärerna eller omslaget av Se och Hör, om man nu skulle vilja det, ni förstår vad jag menar. Tanterna brukar inte associeras med vad många tror är det coolaste och mest åtråvärda i livet.
Men jag har kommit fram till att tanterna är faktiskt nyckeln till ett bättre och varmare samhälle där människor bryr sig om varandra och om naturen, ett lyckligare liv där man har rätta värderingar och lever här och nu, och kanske finns hos dem i slutändan även räddningen för vår i mångt och mycket så eländiga värld.
De plockar upp skräp. De passar barnbarn, och även andras barnbarn. De hjälper grannen som knappt klarar sig hemma ensam längre. De besöker väninnan på sjukhuset. De jobbar volontärt på Röda Korset och Frälsningsarmen, samt i skolorna som rastvakter och skolmormödrar. De delar ut bröd för hemlösa och stickar strumpor för dem som fryser. De lagar mat, skjutsar, tvättar, städar, underlättar livet för människor i sin omgivning så oerhört mycket, och ofta tas de alldeles för givet och deras frånvaro märks först när de är borta…
Tanterna har åsikter men de gnäller sällan och det är inte synd om dem. De klarar sig med sina krämpor och kräver sällan själva bli omhändertagna. Är det bra det? Tydligen, eftersom tanterna själva är nöjda! De har för länge sedan förstått hur världen fungerar och hittat sin egen plats i den. Tanterna är i stora hela nöjda och lyckliga människor, eftersom de har hittat de vises sten- de vet vad som är viktigt i livet på riktigt. Och de kan vara trygga- den dagen de verkligen behöver hjälp själva kommer det ett gäng nya tanter och hjälper till!
Sen vet vi alla att det finns rediga gubbar också! Det finns alldeles underbara rediga gubbar som kan laga alla världens förfallna hus och hjälpa grannar och barn likaväl. Men det blir ett helt annat kapitel…
Anmälningar till tantarmén emottages på kommentarsfältet på min blogg!