Ska man tro på människan?

Några av mina arbetskamrater (yngre än mig, ska tilläggas) är sk ”gamers”. Dvs de har dataspel som fritidsintresse trots att de är vuxna. Häromdagen pratade vi om detta och de berättade om allt det roliga, men också om myntets baksida, nämligen att spelsidorna svämmar över av elakheter, svordomar, skällsord och hat. Typ, hoppas att du dör i en olycka imorgon, din mamma kommer att få cancer och dö.
Spelbolagen har inte alls hängt med i att moderera sina sidor i tillräcklig omfattning, och det som man skriver anonymt behöver man ju inte stå för. Det värsta är, tycker mina arbetskamrater, alla barn som spelar på spelsidorna och blir ”inskolade” på detta vis och tar efter. Och säkerligen mår de dåligt av sådan atmosfär!
Men är det så vanligt, frågade jag. Är det inte bara någon enstaka galning som förstör för alla? Nejdå, sade kollegorna. Den här tråkiga attityden och usla språkbruket är nästintill standard! Det är bara en bråkdel av folk som ”beter sig”. Nu håller spelsidorna på och försöker utveckla metoder som belönar dem som uppför sig bra och stänger ut dem som inte kan uppföra sig. Det var så dags.
Jag tänker också på olika diskussionsforum på nätet, inte en diskussionstråd utan flera totala stolpskott till medmänniskor bland kommentatörerna. Eller kommentarerna till olika blogg- nedsättande och elaka, avundsjuka kommentarer på mammabloggar. Du är en dålig mamma.
 
 
Så mycket gott har hänt i världen. Miljömedvetenhet, metoo, alla människors lika värde som har ökat då minoriteterna blivit mera sedda och bekräftade. Såklart finns det mycket kvar att göra i alla områden, men framsteg har tagits, det är helt klart.
Men är det ändå så att människan inte har förändrats ett dugg? Är de flesta ändå så svaga, så negativa, så patetiska, så- tråkiga och intetsägande. Att de inte har någonting bättre att komma med än en massa svordomar, hat och därtill brist på civilkurage då anonymitet är en förutsättning till allt detta.
Vissa människor kan bete sig, andra inte. Men jag är rädd för den uppenbart stora massan, som till vardags ger en sken av att vara trevliga, ja, normala. Och som egentligen är någonting helt annat inuti. Känner du någon av dem?