Kategori: Böcker

Toni Morrison

Om ni vill bli rekommenderade sk bättre litteratur så är nobelisten (1993) Toni Morrison alltid lika fantastisk upplevelse. Jag har läst hennes senaste roman ”Hem” (finns på svenska också, fast jag läser helst svårare böcker på finska tror jag.)
Av hennes tidigare verk har jag läst Kärleken (som jag gillade allra mest) och Välsignelse.
Vems är detta hus?
Vems natt håller ljuset borta här inne?
Berätta för mig vem som äger detta hus.
Mitt är det inte.
Jag drömde om ett annorlunda, finare, ljusare,
därifrån man kunde se ut till sjöarna
som kryllar av målade båtar,
åkrar med öppna famn.
Detta hus är konstigt.
Dess skuggor ljuger.
Berätta för mig varför dess lås passar till min nyckel?
(Översättning från finska av mig).
Morrison är den första afroamerikanska kvinnan som fått Nobelpriset. Hennes romaner handlar oavbrutet om temat ”de svartas öde och historia i Amerika”. Men böckerna är ändå helt universella och berör alla med människointresse.

Mumin igen

Jag har missat nästan hela fina vårdagen med sol. Fortfarande är det skönt ute på altanen och storspoven sjunger. Pojkarna har burit fram utemöblerna och nu hade jag nästan kunnat sitta där, i bara nattlinnet. Hoppas på många lika underbara dagar denna sommar! Yade och Lis-Marie är på Norrmalm och hopptränar, skönt för dem! 
Nåja, jag har i alla fall avslutat en bok, i mitt trötta elände ensam i sängen.
Jukka Laajarinne- Mumin och tillvarons gåta (finns alltså även på svenska)
 
 
Vi fortsätter alltså på Mumintemat. Här ser man mumintrollen i ljuset av Sartre, Heidegger, Kierkegaard etc. Naturligtvis intressant, och en tankeställare- hur filosofiska muminböckerna egentligen är! Tiden då Tove Jansson var verksam var eksistentialismens tid, och i den intellektuella kretsen där hon rörde sig var väl de flesta bevandrade med olika filosofiska riktningar och hade läst ffa eksistentialisternas böcker. Jag tror inte att all filosofi dyker upp i Muminböckerna av en lycklig slump, utan historierna är väl genomtänkta. Ändå känns böckerna så naturliga, som om de var födda alldeles av sig själva!
Att läsa den här boken ger ju ingenting om man inte läst muminböckerna.
Även för dem som tycker att skönlitteratur är tungt och tidsödande kan jag utan omsvep rekommendera varenda muminbok. Det tar inte för en vuxen en lång tid att läsa dem, och alla de är väldigt bra. Ändå får man sig en riktig skönlitterär stund som stannar kvar resten av livet (det har det gjort åtminstone hos mig.)
Läs i kronologisk ordning (även om det inte är ett måste)
Kometen kommer
Trollkarlens hatt
Muminpappans memoarer
Farlig midsommar
Trollvinter
Det osynliga barnet
Pappan och havet
Sent i november
2 sista böckerna är kanske lite mera för vuxna, men nog kan ett litet barn få glädje av dem alla! Mumin hade inte som syfte att uppfostra eller fungera som förebild, något som fick kritik då böckerna kom ut! Och visst var det många tröttsamma uppfostrande barnböcker som kom ut förr i tiden- med kärnfamiljen, traditionella könsrollerna och mycket mera skrot. Men inte vet jag om jag gillar många dagens barnböcker heller. Allt ska vara så ”tokigt”, upp och ner, oförutsägbart, verkligheten helt förvrängd, som om det låg ett egenvärde i att vara knäpp och rörig. (Det kanske är eksistentialism förresten?) Muminböckerna är precis i min smak, de försöker inte imponera på läsaren eller väcka någon reaktion, de bara är. Saker och ting händer, och varje person behåller sin egen unika karaktär på ett trovärdigt sätt. Sen kan man ju tycka att t ex hattifnattarna och Morran är surrealistiska som varelser, men för mig som vuxit upp med dem är de verklighet. Vad vore världen utan dem???
 

Fortsättning, mat och bok om Tove

Precis som jag gissade så fick jag till sist psykbryt mitt i lådhavet. Det var dammigt och jag nös hela tiden, döda flugor överallt, och kulmen nåddes då Greger påstod att ett par jättefula svarta fladdriga gummistövlar storlek minst 45 kom från Vännäsby (då jag flyttade in)!!! Never, säger jag, never!
Jag försökte höja upp kvällen med god mat
Gjorde potatisgratäng och laxsida, saltad och pepprad med en röra mosad fetaost blandat med creme fraiche ovanpå. Och citronskivor.
Idag avslutade jag en bok skriven om Tove Jansson, till ära av att det i år gått 100 år sedan hon föddes.
Tuula Karjalainen- Tove Jansson Arbeta och älska
Jag var inte helt nöjd med översättningen som den rikssvenska jag blivit, ställvis klumpig text i mina ögon.
Boken var av och till lite svår att följa med i och med att den inte var helt kronologisk utan i många avseenden ”parallell”, det gick dock bättre och bättre mot slutet.
Jag tycker att det borde vara förbjudet att beskriva konstverk i text utan att ha en bild på dem!!! Det fanns mycket bilder i boken, men ännu flera hade inte skadat.
Jag hörde av min moster att boken kritiserats i Finland för att man hade avhandlat Tove Janssons lesbiskhet/bisexualitet för mycket. Jag håller inte med om det. Dels är alla nära förhållanden väldigt viktiga i beskrivningen när man vill skapa en levande bild av en människa. Och naturligvis finns det också en poäng att vara lesbisk, så länge sen i tiden, då det var allt annat än okontroversiellt. Även om Tove Jansson verkade ha klarat just den här biten i livet rätt komplikationsfritt.
Jag var lite överraskad över hur mångsidig konstnär hon var, fast jag visste om det innan. Jag har alltid varit misstänksam mot författare som producerar prompt en bok om året då det känns som ett beställningsjobb och inte som att det kommer från ”hjärtat”, ingen äkta konst. Sådana saker kan vi inte beskylla Tove Jansson för- hon producerade just så mycket och just den konstarten som hon kände för just då. Ibland blev det illustrationer, ibland grafik, ibland måleri, ibland serier, ibland vuxen- och ibland barnböcker. Ibland blev det ingenting alls även om hon i det stora hela var oerhört, otroligt produktiv.
Det hade naturligtvis funnits beställning för flera muminböcker, men så blev det inte. Det blev vuxenböcker istället, och måleriet återupptogs.
Man påpekar i boken att muminserierna som hon gjorde under 7 års tid för The Evening News (i England) på 50-talet är precis lika aktuella och slagkraftiga nu som då, och man har undrat hur det ens är möjligt. Och man har kommit fram till att det sannolikt till syvende och sist handlar om kvalitet.
Mycket inspirerande människa som även hade en mycket inspirerande bekantskapskrets. Hon brottades precis med samma saker som vi alla andra, och även det gjorde hon med kvalitet. Och glans.

Lite om hästar, Hempfling

Det var länge sedan jag avslutade en bok och därför fortsätter jag i min serie Gamla Favoriter.
Klaus Ferdinand Hempfling- Hästens själ
Författaren har skrivit även den kända boken Dansa med hästar, som är en variant i natural horsemanship-anda.
En berömd bok som var banbrytande och som faktiskt är ganska bra även om jag inte kan ta ställning till alla inridningstips pga att jag aldrig har provat dem.
Men nu till denna, kronologiskt senare, bok.
Jag tillåter mig tolka ganska fritt.
För det första så delar han ut hästarna i 26 olika typer- efter utseendet. Hypotesen är att man kan läsa av hästens personlighet av dess yttre egenskaper. Spännande, och kanske inte helt fel. De flesta hästar är såklart blandningar av typerna vilket försvårar en del, men vissa drag kan även en lekman, läs jag, se.
Boken berättar i bild hur Hempfling bara på några minuter ”tämjer” livsfarliga hästar, och uppenbarligen vet han vad han gör. Han har egen Akedah-akademi där man kan lära sig metoderna om man är intresserad.
Han tar också upp människans egenskaper, vägen till ridderskap. Alla ryttare är nämligen inte riddare, även om alla riddare är ryttare!
Hästen står för kaos, och människans uppgift är att bringa ordning i kaoset. Tyvärr blir det ofta helt tvärtom, det har vi alla sett. Alla som håller på med hästar vet att hästarna är livet. Genom hästarna hamnar livet undet ett förstoringsglas. Det blir stora känslor åt båda hållen, och många saker kan bli fruktansvärt fel, om saker och ting börjar leva sitt liv åt fel håll.
Följande saker tycker Hempfling är de grundläggande riskerna:
1. Den osynliga eller synliga kroniska frustrationen. Tillvaron bygger på drömmar, och verkligheten når aldrig upp till dem. I stället för ständig lycka och glädje lever människan i ständig saknad. Hennes förhoppningar infrias aldrig. Bortsett från några enskilda underbara ögonblick är frustrationen den dominerande känslan. Om detta pågår länge kommer det att ha följder för personens psykiska välbefinnande.
2. Konstant anspänning inför risken att något kan hända. Detta är en underskattad dimension i hästbranschen. Den förnuftigt resonerande människan försöker i alla livets situationer att reducera potentiella riskfaktorer så gott det går. Självklart kan man drabbas av olyckor och otur ändå, men man vet i alla fall med sig att man i möjligaste mån har sörjt för sin säkerhet. Dock beter sig människorna helt tvärtemot när de har med hästar att göra. Detta är de dessutom medvetna om!!! Hempfling poängterar att han inte skulle vilja rida ut på en endaste av de hästar som människor kommer till honom med. Dessa hästar är helt enkelt alldeles för lite utbildade och således långt ifrån pålitliga. Att leva med ständig oro hängande över sig, och detta i samband med föreställningar om fritid, vila, avkoppling och natur, blir en stor stressfaktor. Ryttare finns högt upp i olycksstatistiken. (Och min personliga reflektion- om en vuxen människa tar en medveten risk när det gäller henne själv må det väl vara. Men vilka hästar sätter inte föräldrar sina barn på??? Ett fullständigt mysterium för mig!!!)
3. Tappat självförtroende blir kroniskt. Detta har att göra med punkt 1, men är mycket mera djuptgående. Frustrationen över att aldrig uppnå det som man strävat efter i åratal, leder till en känsla av tillkortakommande. Självsäkerheten och självbilden sjunker i botten. Människan måste rättfärdiga sig och sina val och kan inte vara fullt ut ärlig. Därtill kan det tillkomma en kamp mot hästen, som ”kör” med människan på olika sätt och tillvaron blir väldigt ansträngande.
Många hästmänniskor ligger på ”skuggsidan”! Det vill inte jag göra! Därmed inte sagt att vägen till framgång är rak och lätt, det handlar denna bloggskrivelse inte om. Men kroniska, hopplösa motgångar och ständiga frågor och funderingar utan svar och lösning kan inte vara en åtråvärd tillvaro, inte ens med hästar.

Slööö…

Det är helt otroligt hur man kan på 3 dagar slöa till sig! Äta gott, inte röra på sig alls och äta gott en gång till. Snart får ni recept på Åbo slotts anka och utomordentligt god pulled pork, á la morsan och brorsan…
Jag har också födelsedagshandlat nya böcker, Tove Janssons biografi med fina bilder bl a. Och en fotobok, ”The most beautiful girl in the world”, där man använder fotografering som ett slags terapi, på 10 flickor som bor på ett barnhem. I bilderna får man fram det fina och unika med varje tjej, och projektet som höll på i flera år, har bl a visats på TV i Finland. Återkommer…
Under resan har jag avslutat en bok, Måns Kallentoft Midvinterblod.
På omslaget står det olyckligt: Glöm Stieg Larsson. Kallentoft är bättre.
Jag måste tyvärr säga att jag inte håller med! Jag läste Stieg Larsson 2006-2007. Inte var de ju några nobelistverk inte, men sådana förväntningar har jag aldrig på deckare! Det jag minns är att jag hade svårt att våga gå och kissa på nätterna (pga rädsla, ja) och desperationen då jag insåg att klockan var 04 på natten och jag hade inte kunnat lägga ifrån mig boken ännu, och jag visste att jag hade en tung arbetsdag framför mig!
Så var inte fallet med Kallentoft. En rätt seg bok, mycket lite trovärdig intrig, han har fått mycket cred för sin ”konstnärliga” sida med försök till finare prosa, men dessa förblir försök, vill jag läsa skönlitteratur väljer jag hellre Toni Morrison. Kommissarien Malin Fors var en aning intressant karaktär men även den skildringen förblev ytlig (kanske lika bra att en man inte försöker förstå sig på en kvinna till den grad att man gör en fiktiv personskildring av henne, det är för komplicerat enl min mening). Så tyvärr, det blir nog inga flera böcker för mig av denna författare.
Imorgon blir det en dag på havet med min man.
Jag har träffat brorsans familj med flickorna, och imorgon träffar vi förhoppningsvis Maggan.

Veckans bok, Deepak Chopra

Veckans bok är Deepak Chopra Livets 7 andliga lagar En praktisk vägledning om att uppfylla sina drömmar
De flesta av Deepak Chopras böcker fungerar som ett sömnpiller på mig, så torftiga är de! Men den här boken är bra! Den är liten och kort men ändå full av väsentligheter. Den kan man läsa om och om igen och öka förståelsen eftersom.
I samma veva kan jag nämna Rhonda Byrnes The Secret- Hemligheten
Intressant bok som också handlar om lagen om flow mm. Det som jag vänder mig emot är, enligt mina fördomar, amerikanska idealiserandet av att bli rik, we´re talking about money. Som om det nu var allt! Jag vänder mig också emot att man kunde tillfriskna från vilken sjukdom som helst med viljekraft eller positivt tänkande. Jesus eller Buddha kanske hade kunnat men inte vi vanliga människor. Men helt klart läsvärd! Det skadar inte att tänka mer positivt!

Böcker, Hemligheten

Det är alldeles för länge sedan som jag kom med boktips så nu gör jag det också. Om kärleksboken som jag recenserade sist var lite flummig och rörig så det kan man inte skylla de här två böckerna för!
Dan Josefsson- Egil Linge Hemligheten/ Den mörka hemligheten
De här böckerna har blivit kritikerrosade, och inte för intet. De förklarar på ett tydligt, pedagogiskt sätt att vårt mönster att relatera ffa till vår (potentiella) partner härstammar från vårt anknytningsmönster som vi en gång utvecklade i barndomen. Böckerna är så tydliga och konkreta att även den dummaste nöt kan ta till sig vad anknytningsteori är för någonting, och även hur och varför den påverkar våra relationer senare i livet. När man väl identifierat sig själv och sina problem medföljer många värdefulla ”verktyg” hur man ska komma tillrätta med dem. Allt är baserat på kognitiv beteendeterapi. Dessa verktyg går att använda även på andra områden i livet, om man är motiverad. Böckerna, åtminstone den första, har blivit översatta till flera olika språk.
Författarna utgår ifrån att tvåsamhet är ett naturligt tillstånd för människan och många som lever (ofrivilligt) ensamma gör det inte pga att de inte hittat ”den rätta” som de tror, utan att det är vår egen störda anknytningsmodell som står i vägen för ”lyckan”. Naturligtvis fortsätter man att upprepa detta mönster även när man redan har en stadig relation, i relationen.
Den blåa boken fördjupar sig i det värsta av alla anknytningsmönster, den sk desorienterade anknytningen, och trauma. Jag tyckte att det var en bra komplettering eftersom många av oss är drabbade av åtminstone trauma i viss grad.
Det som böckerna fokuserar på är just inledandet av ett förhållande. Författarna tycks nästan påstå att när ett förhållande väl har etablerats har alla problem lämnats bakom. Och såklart, det har ju en poäng för dessa många människor som aldrig kommer någon vart överhuvudtaget i jakten på en partner. Men, jag personligen känner mig övertygad om att relationsmönstren fortsätter upprepas, lika mycket, i ett stadigt och etablerat förhållande. Problemen, läs utmaningar, kan byta skepnad men är fortfarande desamma. Men kanske är det samma verktygslåda som gäller där (kognitiva metoder som presenteras i böckerna.) Det gäller bara att hålla ögonen öppna i vardagen…
Dessa böcker har gjort mig klokare, och det är ju aldrig fel.

Lite om böcker igen

Jag har just avverkat en bok som jag köpte på bokrea, och även om den inte hamnar på min klockrena rekommendationslista så är den kanske värd att nämnas i alla fall.
Eva Sanner- Kärlek en handbok
Boken på 235 sidor avhandlar kärlek, sex, konflikter och hur man löser dem, beroende och medberoende (och inte bara alkohol!), relationsstadier, skilsmässa, mm.
Metoder eller tankesätt som nuddas är bl a mindfulness, anknytningsteorin, ayurveda, psykosyntes, dramatriangeln, yin/yang, imagoterapi- en salig blandning alltså!
Att varje förhållande är en gåva och ett gyllene tillfälle att utvecklas blev i alla fall klart för mig. Känner man att tankarna sysslar i relationsfrågor kan denna bok stå för en hel del inspiration!
Snöstorm i mars är väl inget oerhört alls, men för en som redan fått (och tagit emot!) ett löfte att det är vår, är det förstås ett bakslag och källa till frustration! Det blir nog ridhus ikväll eftersom jag bara måste, måste träna dressyr lite grann.
Eftersom jag har blivit barnabyfadder har Greger fått bli tigerfadder på WWF.

40 år, hälsokontroll och Vita Massajen

Nej, jag fyllde inte år idag utan jag var på 40-årskontrollen. Fastande for jag tidigt till Vännäs Hälsocentral, mätte och vägde mig och tog prover. Sedan drack jag upp 2 dl sockerlösning som inte kändes så farligt till att börja med, men när jag väl hade fått ner allt började jag må väldigt illa. Jag fick låna ”vilorummet” (avsett för svaga gamlingar antar jag) och där låg jag och hulkade följande timmen, och fyllde i hälsoblanketten efter bästa förmåga. Väl tillbaka på jobbet fick jag höra att många andra blivit lika dåliga av denna sockerlösning, dels pga att det är äckligt förstås och än värre på fastande mage, men även pga den snabba ”sockerkicken” och lika snabba nedgången igen.
Nästa vecka fortsätter vi med själva hälsosamtalet.
Min man är upptagen med klövverkare så jag har ingen att umgås med ikväll. Det blåser lika förbaskat även ikväll, blir inte mycket sömn inatt då vinden ylar i väggarna och skorsten.
Nästa boken i serien mina favoriter är Corinne Hoffmanns Den vita massajen.
Det är en av de mest fascinerande böcker jag läst under senaste åren och jag vet inte riktigt varför. Historien är sann, och den är alldeles otrolig. En schweizisk affärskvinna reser till Kenya som turist, och bara på utseendet blir dödligt kär i en ung massajman. Att kvinnan (Corinne) är galen råder ingen tvekan om, men hon är också otroligt stark och driftig, en riktig kämpe med gott hjärta dessutom som det verkar. Hon bosätter sig slutligen i lerhyddan med sin massaj och hela stora släkten. Att historien inte har ett lätt okomplicerat slut förvånar knappast någon! Men mycket hinner hända, och boken väckte många tankar hos mig. Varifrån kommer männens inneboende, som det verkar, behov att trycka ner kvinnor? (Ja, jag vet att det finns undantag bland män.) Är det så att vi kvinnor äger någonting sådant som vi inte ens själva vet om och som gör att männen är avundsjuka på oss och vill trycka ner oss innan vi ens själva fattar vad det handlar om?
Att man kan leva livet på många olika sätt är åtminstone sant. Rekommenderas!

Bok 3, Så Dumt!

Dagens bok är         
Mia Törnblom: Så dumt!
Jag har läst hennes böcker om självkänsla och tycker att de är bra, om än lite sega.
Det här är Mias självbiografi. Hon är en fd knarkare och heroinist som blivit fri med 12-stegsmetoden. Boken beskriver missbrukarvärlden, vilket är intressant eftersom jag inte har rört mig i sådana kretsar själv. Den berättar också om en kris, och tillfrisknande. Den berättar om hur och varför Minnesotametoden fungerar. Hela missbruksbeteendet bygger på lögn. Man urskuldar alltid sig själv och skyller på alla andra, plus att man börjar själv tro på sina lögner. De som man har sårat mest hittar man mest fel på. Visst är det konstigt?
Men det är alltid möjligt att få förlåtelse och börja om, om man verkligen vill. Därför är det här en bok om hopp. Boken lyfter hur viktigt det är att GOTTGÖRA konkret och ställa till rätta det man har gjort orätt. Det kan vi alla människor tillämpa.
Jag har under helgen också läst en självbiografi av en släkting, som beskriver en svår uppväxt med psykiskt sjuk förälder. Den gjorde mig ledsen, även om författaren blickar framåt och inte har blivit alltför bitter. Det är en stor styrka att finna glädje och tacksamhet i det man har, även om man hade önskat sig att man fått mera. Det är svårt att vara utsatt barn, då man inte har någon chans att försvara sig.
I övrigt en fin vårdag, har umgåtts med min kära häst och berättat för henne att jag älskar henne också. Ikväll kommer pojkarna hem och sportlovsveckan är över. I veckan har jag inte en endaste jour så det känns nästan som att jag är ledig!