Ånej, ännu en självhjälpsbok, tänkte jag på loppiset. Men rubriken tilltalade mig, och för 10 kronor kan man unna sig en bok som senare kan gå vidare till retur, och jag vet att många av de bästa böckerna som jag har läst har jag hittat på just det här sättet. Så jag slog till!
Maria Borelius har gett ut Hälsorevolutionen år 2018. Och hon är (var? kanske har hon blivit det nu?) ingen självhjälpscoach, utan en vetenskapsjournalist, som har gjort en djupdykning i ämnet antiinflammatorisk livsstil. Så 90% av boken är rent berättande, där hon möter och intervjuar olika auktoriteter och deltar i utbildningar inom ämnesområdet. Det är vetenskapsmän inom Sverige och utomlands, det är auyrveda, det är det nyaste från Kaliforniens hälsohype, och även besök hos olika små befolkningsgrupper, som av någon anledning är mycket friskare och lever mycket längre än alla andra (”blå zoner”).
Det är flera olika spår, mer eller mindre (ofta mer) vetenskapliga, som hon nosar på, och alla mynnar ut i samma källa- att motverka den låggradiga, sjukliga, inflammationen, som vi i västvärlden med vår onaturliga kosthållning, stressiga livsstil och åtföljande metabola syndrom verkar lida av.
Med tanke på min utbildning och profession har jag naturligtvis hört talas och läst om låggradig inflammation. Men forskningen producerar så oerhört mycket material idag, att även om man bara håller sig till de mest uppskattade tidskrifterna, så är det svårt att sålla vad som är relevant och på riktigt intressant. Många saker är helt enkelt så nykläckta, att det tar fler än en livstid innan man kan tänkas komma till några konkreta slutsatser med dem, om man nu överhuvudtaget kommer längre än början. Generellt tycker jag att mycket av forskningen som produceras är rent spam, och det kan hända att det finns för mycket pengar inom forskningen- jag har ingen annan förklaring till den enorma och ofta intetsägande forskningsmassan.
Men nu har ju någon annan gjort researchen åt mig, och det är bara tacka och ta emot. 7 år är förvisso lång tid inom vetenskapens värld, men såvitt jag vet har det inte kommit fram någonting alldeles banbrytande sedan 2018, åtminstone är svenska Folkhälsoinstitutets kostråd fortfarande rätt så inflammatoriska, om jag tillåter mig säga så. Folkhälsoinstitutets regler har för övrigt förändrats flera gånger bara under min livstid, så det är inget brott att ifrågasätta dem nu eller i framtiden.
2015 bestämde jag mig för att gå ner i vikt och det gjorde jag också. Och ja, jag har gått upp igen, men inte riktigt lika mycket. Eftersom jag var tvungen att hålla mig till rätt så strikt diet, så använde jag mig utav några kokbäcker, som byggde mycket på LCHF-kost. Tack vare gamla blogginlägg kan jag nu se vad som hände. För det första så gick jag ner i vikt, vilket ju var huvudmålet. Men för det andra försvann värken, ffa i mina sargade knän, vilket ju kan vara sekundärt till viktnedgången. Och en tredje sak var, att jag helt slapp min ”eftermiddagssvacka”- jag var klar som ett ljus och inte det minsta trött och dåsig på eftermiddagen efter lunch, vilket jag brukade vara tidigare.
Som det är nu så mår jag väl helt ok. Men jag är less på mina ständiga allergiska besvär, och ledbekymmer förstås. Man är ingen ungdom längre, kort och gott.
Den här boken har ett par riktigt sköna aspekter. För det första talas det aldrig om viktnedgång. Och för det andra är innehållet väldigt förlåtande- man behöver inte göra om allt i sitt liv. Man behöver bara vara medveten om vissa små saker, och göra många små, bättre, val varje dag. Även om man fuskar i, säg, ett fall av fem, så blir slutresultatet ändå så mycket bättre än tidigare. Men vad säger boken?
Kosten är fortfarande min stora stötesten. Man borde äta mycket mera frukt och grönt, i regnbågens alla färger! Och utnyttja många kryddor, båda för att de är antiinflammatoriska, men också för att de ger en så fin smakupplevelse. Därtill borde man undvika gluten, som driver på inflammationen. Med tanke på hur många människor slipper sin ledvärk på glutenfri kost, även om de inte är glutenintoleranta, så är jag beredd att hålla med. Härdade transfetter är också av ondo som vi alla vet, men smör i lagom mängder är helt ok. Och sedan den stora boven- socker! Våra sockerbomber till kost gör att insulinet skjuter upp i höjden och gör oss till sist resistenta mot den, vilket leder till metabolt syndrom. Dessutom driver insulinet i sig på hungern, och vi går upp i vikt. Kalorier räknas aldrig, men vår västerländska kost är ju, som känt är, väldigt kalorität.
Boken bjuder på många bra tips (varav de flesta jag har hört talas om tidigare) på bra livsmedel, som man kan ersätta de mindre bra livsmedel med. Tillskott av D-vitamin och probiotika har jag redan, men nu har jag även lagt till Omega3. Nya favoriten Kefir var också med på bra-listan! Nästa gång jag bor på hotell vet jag att min frukost kommer att se helt annorlunda ut, och det känns inte som någon uppoffring, tvärtom. Jag vet att jag kommer att må bättre på det!
Sedan kommer vi till motion, och där ska man inte krångla till det. Jag håller med författaren om att den bästa träningen är den som blir av. Få av oss orkar med gym var och varannan dag, år ut och år in, hur bra det än är för kroppen. För att den goda vanan med regelbunden motion ska hålla i sig, är det viktigt att variera sig, så att motionsbiten inte blir tråkig utan även lustfylld. Här kan man också baka in yoga, meditation och kroppsmedvetenhet så har man två flugor på en smäll.
Slutligen kommer man till de bitarna som gör livet riktigt roligt- personlig utveckling, att hjälpa andra, musik, sömn, att röra sig i naturen, goda relationer, förundras och unna sig upplevelser som gör att man ”hajar till” (i positiv mening) i det vardagliga livet. Allt detta ingår nämligen också i den antiinflammatoriska livsstilen.
Författaren mår betydligt bättre på sin nya livsstil, och jag förstår inte varför hon skulle hitta på. Och jag är glad att jag har fått en nytändning och inspiration. Boken beskriver nämligen i stort sett endast saker som jag redan tidigare har läst, förstått och i t om tagit till mig- ett hopplock från alla andra möjliga hälsoteorier. För att handen på hjärtat- de flesta teorier om bättre liv och hälsa säger ungefär samma sak. Skillnaden är främst att man sällan får det så tydligt vetenskapligt förklarat för sig som i denna bok.
I slutet av boken finns ett litet kapitel om hur man kan komma igång. Därtill finns det några tabeller på bra hälsovanor och mat, samt vissa saker som man gärna ska undvika/ersätta med annat helt eller delvis. Några recept finns med också, och jag ser att författaren senare även har skrivit en receptbok.
Varför tar det så mycket emot att ens göra ett seriöst försök att må bättre? Är det mera belönande att gå omkring och gnälla över ”stressen” än att ta tag i saker en gång för alla? Det är vetenskapligt dokumenterat (behövs det ens studier för det?) att det är svårt att göra livstilsförändringar. Men hittar man rätt motivation och rätta verktyg kan man faktiskt hamna på plus i slutändan! Vad har vi att förlora? För min del tar inte resan slut här. Fascinerad av hur mycket olika läror talar om samma sak fast med lite olika ord kommer jag nu göra en djupdykning i ayurveda, världens äldsta läkekonst och holistisk medicin. I förhoppning av ännu djupare förståelse för hur allt hänger samman.