23/7-25
Med morgonen kom solen och redan kl 07 var det rätt så varmt i tältet. Jag försökte sova lite till men jagades upp av värmen till sist. Vi åt frukost och lade upp dagens plan. Toppen Låktacohkka ligger på 1409 möh, bara en km måttlig stigning från fjällstationen och en topptur är ju alltid en topptur. Brorsan och Minna har ju varit på över 3000 m toppar i Rocky Mountains i Kanada så höjden i sig kändes lite blygsam, men vi bestämde oss att gå upp ändå, förutom Greger som behövde låta sin hallux valgus vila lite efter gårdagens rivstart.
Vi ångrade oss inte att vi klättrade upp! Vyerna var alldeles fantastiska, dels norrut mot Torneträsk, men även söderut kunde man se i stort sett hela norra delen av svenska fjällkedjan i det lysande vädret.
Väl tillbaka nere efter knappt en timme var det dags att packa ihop tälten och smaka på de goda våfflorna med hjortronsylt och Västerbottensost, som Låktatjåkka fjällstation är känd för. Vi gick iväg för dagens etapp ca kl 11.30.
Gällande fortsatt färd hade vi 2 olika alternativ. Den ena går genom Latnjavaggi, där stigen ner till Kårsavagge är brant men välmarkerad och går i serpentiner. Vi valde dock Guoblavaggi med mindre tydlig stig, eftersom man då hamnar längre in västerut i Kårsavagge och får se mera av den fantastiska dalen med sina turkosa sjöar. Det hade även funnits ett tredje alternativ ännu mera västerut, väster om Guoblacorru, där man i bästa fall även hade kunnat se skymten av den snabbt smältande glaciären Gårsajökeln. Denna väg var dock längre och vi behövde inga extra kilometrar, vilket vi var helt eniga om.
Om det var mycket snö på Rakkaslahku igår så var det ingenting jämfört med Guoblavaggi idag! Jag har aldrig i mitt liv sett så mycket snö på våra sommarvandringar, och egentligen hela vår färd genom dalen bestod av gång på snö.
Till lunch åt vi egengjord lappskavs. Allt gick bra, och vi kom till randen av Kårsavagge. Vilken syn! En så fin grönskande dal med brant, hög ravin på båda sidorna, och som pricken över i:et de fina turkosa glaciärsjöarna i mitten, som förenades med varandra av en kringlande jåkk. En vackrare syn är svår att hitta. Det kvarstod bara ett problem, nämligen att komma ner till dalen. Vår färd gick mitt i grästuvorna och längre ner även mera frodig växtlighet, vilket gjorde att den extremt branta färden kändes kanske lite mindre farlig. Någon stig att tala om hade vi endast sporadiskt, och vi gick skapa egna serpentiner genom branten. Nedstigningen var riktigt lång och med tanke på smärtan från knäna och fötterna hade det nästan varit lindrigare att gå samma sträcka uppför!
Slutligen kom vi till den tydliga stigen på Kårsavagges botten. Det följde en 4 km vandring österut till Kårsavaggestugan, som är liten och gammal. Vi anlände ca kl 18. Kvällen var fin och vi fick förstklassiga tältplatser alldeles intill jokken. Antalet myggor var rimligt och det fanns en bra badplats också.
Längden av dagens etapp var 12 km enligt guideboken, men återigen visade både Gregers och brorsans mätare mycket mera, ca 14,5 km.
Imorgon väntar ett riktigt och ganska långt vad, strax nedströms om Kårsavaggestugan. Vi somnade gott i dalens skydd.
#Kårsa betyder ravin