22/7-25
27 grader, inte ett moln på himmelen, ytterst sparsamt med blåst. Dagens etapp gick från Björkliden fjällhotellet till Låktatjåkko på 1220 möh höjd, vilket innebär en hel del seg klättring. Men, som vi gladeligen konstaterade, bättre med denna (för?) strålande väder än med hällregn, tjockdimma eller storm.

Det stod 9 km till Låktatjåkko på skylten, men Gregers och brorsans mätare visade i slutändan 11 resp 12 km ändå. Troligen är förklaringen att vi inte valde sommarleden utan sk Färdledarvägen en aning norrut, för att det såg ut att vara lite mindre snö där, samt att vi enligt guidebokens rekommendation ville se det intressanta Kuokkel-området som består av urberg, väster om Torneträsk.



Kuokkel-området i blickomfånget eller ej, så var det inget fel på vyerna! På bilden ovan ser man även Kratersjön. Men det var väldigt mycket snö kvar på fjället, jag har faktiskt aldrig varit med om liknande. Vi traskade på snöfält där leden ändå var markerad med träpinnar, i flera kilometer. Snön var jobbig att gå på, i synnerhet i uppförsbacke, och såg ut precis som ugnsmaräng.

Dagens lunch var tortillabröd och tonfisk.

Vi passerade många fina vattendrag med gott och fräscht fjällvatten. Rishedarna doftade sommarfjäll, och jag kände mig hemma igen.

Vi var fortfarande vid gott vigör, och även om vägen kändes lång så övervägde naturens skönhet all möda.

Kargare och kargare blev det, men kanske inte så mycket kallare. Vinden var fortfarande obetydlig! Vi var alla glada då fjällstationen slutligen visade sig. Fjällstationen är Sveriges högst belägna, och det är inte STF som rår om den, utan den byggdes ursprungligen som rekreationsplats för SJ-anställda. Man tar sig dit från flera olika vägar, den vanligaste kanske är Låktatjåkka tågstation som är lite närmare än Björkliden. Som det är idag så kan dock vem som helst boka en vistelse där, precis som på STF:s anläggningar. Det var också full rulle där med massor av glatt folk, och även många barn.

Vi betalade dagsavgiften 150 kr/ pers, där även bastu ingick. Såklart bastade vi! Det var också skönt att kunna använda toaletten och lämna sina sopor. Tälten satte vi upp på gräsmattan alldeles intill huset.


Vi började vår vandring kl 11.30 och var framme ca kl 18, resan bröts av flera pauser då vi inte hade bråttom någonstans. Nästan myggfritt och några renar syntes på fjällsluttningarna. Min kropp läs knäna var bättre än på mannaminne. Allt kändes bra och vi sov gott i våra tält.